Valkyria – Tom Cruise som nazist…eller inte

Av någon anledning leder en film som Valkyria alltid till sjukt många åsikter om att det är för jävligt att huvudpersonerna pratar engelska. Så det är lika bra att vi tar det med en gång;

JA, Tom Cruise spelar tysk soldat. JA, han pratar engelska. Men du visste mycket väl att Tom Cruise inte skulle prata tyska en hel film igenom när du började titta, så skärp dig och gnäll inte över detta! Fortsätt läsa ”Valkyria – Tom Cruise som nazist…eller inte”

Sista kontraktet

När man har sett färdigt filmen inser man vilken urbota korkad titel filmen har. Titeln avslöjar nämligen filmens slutscen. Det känns ganska idiotiskt.

Hur som helst så minns jag att jag såg ”Sista kontraktet” på bio när den kom 1998. Jag anar att Mikael Persbrandt var ganska okänd för mig då, det som lockade var förmodligen att filmen handlade om Palme-mordet. Fortsätt läsa ”Sista kontraktet”

Legend of the Eight Samurai – vad fasen var det jag just såg?

Ett projekt jag har är att beta av så många av Kinji Fukasakus filmer som möjligt. De är inte lätta att få tag på i Sverige, de kräver lite arbete. ”Legend of the Eight Samurai” har jag haft liggande ganska länge. Har inte riktigt vågat ge mig på den, den verkade rätt märklig, trots att dessutom Sonny Chiba medverkar i den. Fortsätt läsa ”Legend of the Eight Samurai – vad fasen var det jag just såg?”

Django Unchained -recension

Har tidigare skrivit om mina kluvna känslor om Tarantino. Nu har jag sett Django Unchained…

Och vad tyckte jag? Det börjar mästerligt, musiken sätter stämningen. Tyvärr går det utför sedan och slutar i en grötig röra av fånig ”cool” dialog, rasism (helt ärligt tycker jag han går över gränsen även om han ska skildra grymma slavhandlare), överspelande skådespelare, misslyckad humor och ett frossande i våld. Jag brukar inte vara känslig för filmvåld, men när Tarantino använder våldet för att framkalla skratt – och biopubliken skrattar när ett lik träffas av kula efter kula så att blodet stänker upp på väggarna – då äcklas jag och skräms över publikens reaktion.

Dessutom är filmen på tok för lång – och rent av långtråkig.

Jag brukar, något motvilligt, tycka väldigt bra om Tarantinos filmer. Och Django Unchained har potential och en del fantastiska filmiska ögonblick, men helheten är tyvärr en tråkig, smaklös katastrof. Hade Tarantino behandlat filmen lite allvarligare hade det kunnat bli hur bra som helst. Och om han inte medverkat själv…han är en usel skådis och ser dessutom uppsvälld och underlig ut i sin lilla roll här.

Dredd – recension

Hade väldigt låga förväntningar på denna. Jag har aldrig läst serien Judge Dredd – och jag har inte heller sett Stallones rulle (som lär vara riktigt kass). Så det var kanske en viss fördel.

En sak som är väldigt uppfriskande i dessa PG-13-tider är att detta är en riktigt brutal historia. Visst, en del av splattret är lite väl CG-aktigt, men dock är det brutalt utan hämningar. I vissa filmer behövs detta verkligen.

Om man söker en stunds okomplicerad actionfylld underhållning är detta helt ok. Ha bara inga krav på storyn, för den är snudd på obefintlig. Karl Urban är helt ok som den brutale Dredd – han väser fram sina repliker i bästa Batman-stil och han tar aldrig av sig hjälmen.

Det jag inte tycker fungerar i denna film är slow-motion-sekvenserna. De må vara snygga, men tempot i filmen stoppar. Inte bra i en sån här film… Och varför skulle man vilja ta en drog som får livet att verka gå i slow-motion?

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑