Argo – recension

Regisserad av Ben Affleck, producerad av Affleck och Clooney. Det gav mig höga förväntningar. De infriades.

Redan från det att den gamla Warner-loggan dyker upp på bioduken känns det helt rätt. Känslan av tidigt 80-tal infinner sig och Affleck gör inte detta till en ren hjältesaga. Han håller inte igen vad gäller kritiken mot USAs agerande i mellanöstern.

Mycket bra, trolig oscarskandidat.

The Hobbit, 48 fps HFR – recension

Har aldrig läst Bilbo, men tyckte att detta var en helt ok film. Den når aldrig Lord of the Rings-trilogins nivåer, men man känner väl igen sig. Det är samma värld och en del karaktärer återkommer. Första halvan är ok, därefter tar det sig och blir ganska bra.

Det har pratats om att den var för lång, men det kan jag inte hålla med om.

Det bästa med filmen var dock att se den nya 48 fps HFR-tekniken. Flytet i 3D-bilderna blev fantastiskt och det prat om att det skulle göra att scenografin såg billig ut är bara trams. Mina ögon behövde inte vänja sig…och visst ser det fortfarande ut som bio.

The Dogs of War – recension

Av någon anledning trodde jag att The Dogs of War skulle vara en halvkass, fånig actionfilm. Tji fick jag. En förvånsvärt nedtonad historia om Christopher Walkens legosoldat som reser på spaningsuppdrag till ett afrikanskt land.

Christopher Walken är väldigt bra i sin roll och filmen är klart sevärd. Dock inte speciellt actionfylld, vilket i sig inte gör något. När det väl blir action på slutet är det något av en besvikelse och lever inte upp till resten av filmen.

Finns att köpa till ok pris på Cdon.

Recension: Thor

För ett antal månader sedan sågade jag ”Thor” ganska rejält, efter att ha sett trailern. Fick en del upprörda kommentarer om det.

Nu har jag sett filmen och måste erkänna att jag hade fel. ”Thor” är en ganska trevlig film faktiskt. En superhjältefilm som är underhållande och snygg..och ja den kanske inte har så mycket med den nordiska mytologin att göra, men jag har acepterat att det hela är baserat på en Marvel-serie. Och då blir det riktigt underhållande, om än inget mästerverk. Fick mig faktiskt att se fram lite mot kommande ”The Avengers”.

Filmen är snygg, som sagt, det jag dock kan invända mot är att man kan skönja tydlig inspiration i det visuella från Lord of the Rings-trilogin och de senaste Star Wars-rullarna. Tänker på vissa monster och på Asgård. Men det är knappast den enda filmen sm gör sig skyldig till detta.

…så jag erkänner…jag var lite snabb med att såga!

Outrage

Takeshi Kitano är tillbaka med den första i en serie på tre nya yakuza-filmer. Fantastiskt, tycker jag – var rätt besviken på hans ”Takeshis” häromåret. Nu är han tillbaka där jag gillar honom bäst. Yakuzan.

Och han levererar! Alla ingredienser är med – Kitano är en stentuff yakuza-underhuggare som inte är i absolut fokus hela filmen igenom. Det är intriger, svek, extremt våld och avskurna fingrar – precis som det ska vara i yakuza-filmer. Se den!

The Executioner – Sonny Chiba

I min strävan att se mer av Sonny Chibas samlade filmskatt har turen nu kommit till The Executioner, från 1973. Jag såg givetvis en odubbad variant.

En tvättäkta japansk exploation-film från 70-talet. Storyn är inte nåt vidare, och en del fånig humor i filmen. Men det är väl knappast det man prioriterar i en sån här film. Chiba är i toppform och det är en fröjd att se honom slåss.

Inte fantastiskt, men gillar du kampsportsfilmer – se den.

Läs gärna mer om Sonny Chiba här.

Dead Bang

Det är säkert 20 år sedan jag såg Dead Bang för första (och – fram tills nu – enda gången). Minns att jag tyckte att den var sådär. Inte så bra.

Så då var det dags att se den igen. Don Johnson var färsk från Miami Vice när filmen gjordes 1989. Och rollen som polisen Jerry Beck ligger ärligt talat ganska nära Sonny Crockett i Miami Vice. Kanske lite mindre flashig, och med något kortare stubin, men helt enkelt en skild polis men en del bekymmer i livet.

Filmen är faktiskt bättre och mer underhållande än vad jag kom ihåg den. Tycker dock inte om William Forsythes rollfigur, dåligt skriven.

Förstår inte titeln. ”Dead Bang” – vad f-n btyder det? Känns otroligt krystat. Men jag önskar att Johnson hade fått mer filmhuvudroller då det begav sig. Och även nu. Tyvärr så försvann han rätt mycket efter Miami Vice – mycket på grund av det märkliga karriärsvalet då han tog en roll i tv-serien Nash Bridges. Men den kanske var stor i USA, vad vet jag? Dålig var den i alla fall.

The Girl With the Dragon Tattoo – mina tankar

Så har jag äntligen sett David Finchers nytolkning av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. En bra film, helt klart.

Men Fincher har gjort rejält mycket bättre filmer. Detta hamnar nånstans lägre ner på skalan av hans filmer. Dock över Alien 3 och Panic Room.

Det som aldrig upphör att förvåna mig är hur Stieg Larssons ganska så mediokra böcker har kunnat nå såna framgångar världen över. De låg till och med i topp på bestsellerlistan i Hong Kong då jag var där. Det är verkligen ingen storartad litteratur, om än bitvis ganska fängslande. Språket är inte märkvärdigt och inte heller historien egentligen. Det enda lite ovanliga är väl då karaktären Lisbeth Salander. Visst läste jag dem med stort intresse (även om jag faktiskt ledsnade och inte tog mig igenom hela ”Luftslottet som sprängdes”), men jag förstår inte den enorma hypen.

Detta till trots är filmen bra. Rooney Mara är bra som Salander och övriga gör bra insatser. Svenska storstjärnor skymtar förbi i minimala roller. Men som sagt, en medelmåttig Fincher-film.

 

Balibo

Fängslande film om fem journalisters försvinnande i Östtimor vid tidpunkten för Indonesiens invasion 1975. Filmen korsklipper i tiden så att journalisternas öde skildras parallellt med journalisten Roger Easts forskande efter vad som hänt dem. Filmad med nästan dokumentärt foto skildras en historia som få i väst känner till; den om Indonesiens invasion av självständiga Östtimor och de krigsbrott som de indoneserna gjorde sig skyldiga till.

Lite ironiskt dock att det ska krävas en historia om vita utländska reportrar för att vi ska höra om dessa händelser.

Klart sevärd film. Rekommenderas. Inget för barn.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑